Gränsligt

Jag skulle ha satt mig med min skissbok söndagen den 17 januari men lördagen den 16:de januari så drabbades jag av den yttersta gränsen. Så valet av mina skisser följer ett tema.

Den andra bilden

Jag satt i höstas och såg alla löven

som bildade högar på min gräsmatta och

jag kom och tänka på förgängligheten.

så jag satt där och tänkte på döden.

Det var naturen, döden och jag.

För annars så har jag använt gränsboken till att just tänja på mina gränser. Jag är väldigt mycket i färg, men i min bok så har jag använt mig minimalt av färg. Jag har försökt att inte använda mig av färg. På några sidor misslyckades jag. Det blev motsatsen.

Men just detta blad, dött men kommer nu leva vidare.

Tråden.. ja den är inte röd.

*

När jag nu satt och kollade i min gränsbok

för att välja ut vilka gränser som

jag skulle vilja lyfta fram, här och nu.

Så fastnade jag för denna bilden, för jag är ledsen.

Men jag vet att när jag gjorde den så försökte

jag tänka mig att personen är som mörkast

där bakgrunden är som ljusast och tvärtom.

Fast jag ser att det stämmer inte riktigt..

*

Denna gjordes ganska sent på året

och på något sätt så tänkte jag att

jag skulle måla och utelämna

mormor och morfars kroppar helt.

Göra dem färglösa, men när jag

satt och målade så slår det mig att

mina morföräldrar var allt annat än färglösa.

De var så mycket färg, de var original.

Minnet av mormors ärtsoppa i ett kök

på befälsgatan är allt annat än färglös.

Så även här så är det väl gränsen

mellan levande och död som fångat mitt intresse.

*

Och det gör att man automatiskt

kommer in på nästa bild, för vem

berättar din historia när du dör.

I gränsen mellan levande och död.

Skulle du vilja veta idag vad människor

kommer att prata om i morgon?

I livet bakom, i livet efter.

Jag är i livet, någon annan är det inte.

Så vandrar man i livet, ständigt jagad

av tiden, den knappa.

För döden är en jobbig djävel.

Jag har under hösten varit rädd, och

ganska öppen med det. Jag har känt att

jag är inte riktigt på rätt plats.

Jag tror inte jag är det nu heller men

jag är på väg åt rätt håll. Jag har tänjt på

på mig själv och försökt pressa mig

in i en form. För att man skall, man?

bror pappa make kromosomer och normer.

Man skall göra si, man skall göra så.

Men nej inte längre.

Jag har gjort valet att göra ett uppehåll i

studierna för att testa och se.

Men jag kommer sakna er och jag saknar

*