Gränsligt

Jag skulle ha satt mig med min skissbok söndagen den 17 januari men lördagen den 16:de januari så drabbades jag av den yttersta gränsen. Så valet av mina skisser följer ett tema.

Den andra bilden

Jag satt i höstas och såg alla löven

som bildade högar på min gräsmatta och

jag kom och tänka på förgängligheten.

så jag satt där och tänkte på döden.

Det var naturen, döden och jag.

För annars så har jag använt gränsboken till att just tänja på mina gränser. Jag är väldigt mycket i färg, men i min bok så har jag använt mig minimalt av färg. Jag har försökt att inte använda mig av färg. På några sidor misslyckades jag. Det blev motsatsen.

Men just detta blad, dött men kommer nu leva vidare.

Tråden.. ja den är inte röd.

*

När jag nu satt och kollade i min gränsbok

för att välja ut vilka gränser som

jag skulle vilja lyfta fram, här och nu.

Så fastnade jag för denna bilden, för jag är ledsen.

Men jag vet att när jag gjorde den så försökte

jag tänka mig att personen är som mörkast

där bakgrunden är som ljusast och tvärtom.

Fast jag ser att det stämmer inte riktigt..

*

Denna gjordes ganska sent på året

och på något sätt så tänkte jag att

jag skulle måla och utelämna

mormor och morfars kroppar helt.

Göra dem färglösa, men när jag

satt och målade så slår det mig att

mina morföräldrar var allt annat än färglösa.

De var så mycket färg, de var original.

Minnet av mormors ärtsoppa i ett kök

på befälsgatan är allt annat än färglös.

Så även här så är det väl gränsen

mellan levande och död som fångat mitt intresse.

*

Och det gör att man automatiskt

kommer in på nästa bild, för vem

berättar din historia när du dör.

I gränsen mellan levande och död.

Skulle du vilja veta idag vad människor

kommer att prata om i morgon?

I livet bakom, i livet efter.

Jag är i livet, någon annan är det inte.

Så vandrar man i livet, ständigt jagad

av tiden, den knappa.

För döden är en jobbig djävel.

Jag har under hösten varit rädd, och

ganska öppen med det. Jag har känt att

jag är inte riktigt på rätt plats.

Jag tror inte jag är det nu heller men

jag är på väg åt rätt håll. Jag har tänjt på

på mig själv och försökt pressa mig

in i en form. För att man skall, man?

bror pappa make kromosomer och normer.

Man skall göra si, man skall göra så.

Men nej inte längre.

Jag har gjort valet att göra ett uppehåll i

studierna för att testa och se.

Men jag kommer sakna er och jag saknar

*

Grupparbete

I mitt förra inlägg ville jag bilda grupp.

Hade jag lämnat mitt avtryck här efter vårt första brainstormings möte så hade jag dementerat allt.

Men det var som att det var ett kaos, jag var inne på ett helt annat spår. Jag förstod inte

Men saker pratades och klämdes igenom, igenom oss alla. Själv var jag inne på tjoff,tjoff metoden..I mitt huvud så såg jag detta i mitt huvud..Det blev lite så här

Men mina känslor är ju också bara mina.

Men nu så känns det bättre, fortfarande förvirrande och knasigt men är det inte en del av det nödvändiga pirret för att man skall göra sitt yttersta.

Reflektioner.

De sista veckorna gick så fort. Så otroligt fort

Jag gick ut på vfu med full energi, kom tillbaka utan någon alls.

Jag måste helt klart lära mig att hushålla med mig själv.

Dåligt planerande och virriga tider

Måndagen började med Holland. På längden bredden o på platten.

Jag tycker oftast att information är spännande, jag vill veta förstå varför visas just denna bilden. varför berättas just denna historia. Ibland är det uppenbart ibland lite förvirrande

Patriotisk. Jovars helt klart.

Marie Bondeson kom och berättade för oss om sitt tänkta schema. Det hade funkat om det nu varit så att schemat bara visade på förmiddagar denna vecka. Men hon hörde sig för och vi fick se Åskmaskinen på onsdagsmorgon istället. Grymt.

Jag fastnade för filmen breaking the omelette av Odd Fredrik Heiberg.

Så brutalt. Jag kom in precis när den började och satt och såg på det fina landskapet det gröna murriga färgerna då plötsligt denna mackapär gjorde entre.

Det var för mig brutalt, inte nödvändigtvis oh stackars-träd-brutalt utan konsekvenserna och det oåterkalliga. Vi kan inte laga det som vi redan förstört. Vi kan plantera nytt men det tar ett antal år. Visst skogen behöver ansas för att leva, men våran framfart i skogarna skapar djupa sår. Man kan ju inte limma ihop ett träd, även om man kan spola tillbaka på film. Jag gillade den men kanske var det mest färgerna. Det skrämmer mig mest.

Nu skulle vi gruppvis skapa olika lektionsidéer.

Vi satt och pratade och en klasskamrat berättade att till hennes skola går alla pengar till mattelådor. Våran idé gick ut på samma princip. För att skapa, och fundera på vad denna bild säger dig, gör din tolkning eller parafras. Allas idéer var ju väldigt bra, det var roligt att få en lapp och vara negativ och protestera mot allt.

Men en sak som jag vill protestera mot är att bildämnet får allt mindre status i skolorna. Lärare som går i gamla spår och bara gör, för att det är enkelt. Bild är inte enkelt det är ett arbete

Det jag funderade på är om bilden som ett ämne skall få plats i planeringen så måste alla få reda på konsekvenserna utan den. För vad gör man när man ser en bild, man tolkar den utifrån sina egna begränsningar. Jag kan inte se och förstå en bilds helhet om jag aldrig fått göra det innan. Men bilden är på väg bort från skolan, Jan Björklund &Co tycker inte att den är viktig , trots all forskning som visar tvärtom. Jag vill protestera. Ropa stop

Men något som slår mig är att allt är en fråga om att synas. Bilden försvinner men man hör inte mycket protester. Även de röster som hörs kvävs av informationsflödet. Det behövs en annan ton en ingångsvinkel. Allt handlar om reklam och dess olika vägar in i människors medvetande. Ordna en protestgrupp, skicka brev, gör insändare.

Anledningen till mina känslor är att det för några dagar sedan stod på första sidan i GP. Motion i tidiga åldrar gör barnen smartare, smart inlägg skulle jag säga. Vilket argument biter där när tidschemat över lektionerna skall läggas upp. Är det gymnastiken som kommer drabbas hårdast av neddragningarna? Knappast.

Tänk om man kunde öppna andras ögon vad lätt det skulle kunna vara att bara sitta och vänta på att någon öppnar mina. För självklart blundar jag för vissa saker, men detta gör mig så arg.

Att bilden håller på att försvinna måste bli känt för allmänheten.

Det är dags att bilda grupp.

Förra veckan var mest essä. Eller mitt försök till en, jag är tveksam.

Nu börjar det bli allt mer jul, och allt med den

God jul och ett Gott nytt år.

River and tides. Se den!

Jag valde denna bilden för jag gillade formen på isformationen.

Andy goldsworthy

Frozen

Frozen for

www.illustrationfriday.com

Reflektion 42

Måndagens film, De Ofrivilliga.

Jag gillar den, jag sitter och märker att jag slutar andas och man känner igen sig.

Alla går över gränsen.

Jag gillar flödet av konversation efteråt, när alla pratar av sig.

Tisdagens ritövningar, kreativiteten pressades ut ur kroppen när man målar med fel hand och jag blev medveten om att det är lite svårt att hålla liv i linjen. Kul och igångsättande av händelser i kroppen man får upp ett tempo. När man skall med fel hand måla av ett stilleben på en minut ritat i en linje, det är ju bara att överge finbilden.

Det gäller att inte glömma av övningarna för om det är för en själv eller för elever, så är det ju så nyttigt att skapa detta flöde.

Vi fick i uppgift att göra en powerpoint i en halv pecha kucha om min samling.

Vilken av mina samlingar, jag samlar på humlor, ugglor, fåglar, jag funderade på om man kunde räkna glömda saker i kylen som samlingar, samlingar i bakteriell unik flora, gömda saker, glömda saker, saker som Lars gömt, hans bildelarna i bokhyllan är det också samlingar?

Nu blev det min samling av små saker i plast.

Det var lite svårt att bestämma sig och att våga lita på att min historia om mina saker är intressant, och även om det inte var det så må så vara. Det blev min historia på 3.20 minuter om mina små saker i plast. Något som jag märkt av alla dessa kreativa flöden är att känslan för att göra fel har minskat något. För vad man än gör så blir det ju något, något mer än vad det var innan. Förövrigt så hittade jag hittade mina pärlplattor som jag och mina kompisar satt och la för ca tio år sedan.

Tid går fort, och att i veckans övning förhålla sig till tiden i bildspelet, där jag valde att prata järnet var kul. Jag tycker det verkar spännande att se hur mycket information man kan få fram med ett bildspel på 3.2o minuter som vi hade till vårt förfogande, tänk då vad man kan få fram på dubbeltid. Ett spännande format dels att få ut informationen. Jag gillade att få se allas olika samlingar, ingen var den andre lik. Jätte häftigt.

Just retorik övningen i detta övade jag framför datorn för att få till det med att pratet skulle passa ihop med bildövergångarna, när jag pratade i klassen idag så blev jag medveten om vad jag gör. Jag hörde att min röst lät annorlunda och jag blev medveten om att jag vaggade från tå till häl, samlade mig och blev medveten om att mina händer letade efter saker att pilla med.

Jo jag var nervös men faktiskt mycket peppad också. Självklart så hade jag övat och självklart så är det ju det som gör skillnaden. Men när man ser hur klasskamraterna löste uppgiften, att se allas olika lösningar så blir jag så glad, för power point kan vara bra i sin begränsing.

Jag är glad att fått ta del av redovisningarna idag.

Det känns som en avslutning idag, nu skall man ut i verkligheten i några veckor, spännande.

En vacker låt

Form

Reflektion v 41

Denna vecka har vi pratat om rumslighet i det digitala, vad är ett rum?

i verkligheten kan vi lätt förklara att det är innanför någon form av väggar, på någon form av golv sedan så är variationerna många. I det digitala rummet kan man prata om olika nivåer, vi har simulatorer, där man försöker fånga det verkliga rummet med alla de lagar som finns i verkligheten.

I spelrum är ju det efterliknande rummet med ett varv extra, man kan t.ex. flyga.

Men i chattrum där är ju rummet helt upplöst för att ge plats åt texten, men vi kallar det fortfarande för rum.

Ove sernheden gjorde ett slitjobb, det var rörigt på föreläsningen och man såg att han kom ur sin koncentration, jag gillade texten som jag läste inför denna föreläsning, den imponerade mer på mig än hans föreläsning, även om jag tyckte det var bra det han sa.

Vila. Jag bakade och var än en gång på sjukhuset.

Tredje gången för denna terminen fast just denna dag på röntgen.

Photoshop. indesign och powerpoint.

jag behövde helt klart detta. Det blev lite uppdatering och en hel del nytt.

Fredag. Redovisning

Jag har varit väldigt tydlig med att sätta ord på mina rädslor och mina farhågor för jag tror att när man väl får ord på sina reaktioner och sina varför, så kan man bearbeta dem på ett helt annat sätt. Min nervositet är jag extremt öppen med för att jag vill bearbeta den på största möjliga vis. Idag kände jag mig inte så nervös mina rum var trygga och jag tyckte nog jag fick sagt det jag tänkte.

Tyvärr var jag tvungen och gå mitt i en redovisning då jag hade ett möte inplanerat, jag hade väldigt gärna lyssnat klart på allas redovisningar.

Under redovisningarna fick vi se många former av rum. Relativt platta till väldigt tredimensionella rum. Men ett rum och en sida är det samma sak?

För det jag funderar på nu är, ett rum vad är det som gör att jag sätter namnet rum på saker.

Är det mitt sätt för att kunna identifiera mig på vart jag är?

Eller är det så att ett rum på internet blir ett rum om jag tycker att det är ett rum?

Många sidor är ju gjorda för att jag skall känna mig som om jag är den enda som är där just nu, tex tidningar, men det finns andra rum som visar upp hur många som är där.

Jag har alltid haft en lite konstig musiksmak, jag har varit enkelspårig och lyssnat mest på radion och inte köpt eller lyssnat så mycket själv, eller jo jag har köpt musik men alltid i samma genre, men jag har hittat Myspace och det är min nya hobby, att famla runt i musik och klicka mig fram, jag gillar att man kommer in på olika spår.

Det är kanske inte så interaktivt, men för mig är detta ett nytt rum. kul kul

Vissa har jag sökt upp videon till.

Musiken för detta inlägg

helt off

Send somone away feat. José González

José González

Skerik´s Syncopated Taint Septet

Ett spontant samtal blir sällan så spontant när det spelas in.

Men detta är en liten snutt av ett samtal som jag och min bror hade igår.