Reflektioner.

De sista veckorna gick så fort. Så otroligt fort

Jag gick ut på vfu med full energi, kom tillbaka utan någon alls.

Jag måste helt klart lära mig att hushålla med mig själv.

Dåligt planerande och virriga tider

Måndagen började med Holland. På längden bredden o på platten.

Jag tycker oftast att information är spännande, jag vill veta förstå varför visas just denna bilden. varför berättas just denna historia. Ibland är det uppenbart ibland lite förvirrande

Patriotisk. Jovars helt klart.

Marie Bondeson kom och berättade för oss om sitt tänkta schema. Det hade funkat om det nu varit så att schemat bara visade på förmiddagar denna vecka. Men hon hörde sig för och vi fick se Åskmaskinen på onsdagsmorgon istället. Grymt.

Jag fastnade för filmen breaking the omelette av Odd Fredrik Heiberg.

Så brutalt. Jag kom in precis när den började och satt och såg på det fina landskapet det gröna murriga färgerna då plötsligt denna mackapär gjorde entre.

Det var för mig brutalt, inte nödvändigtvis oh stackars-träd-brutalt utan konsekvenserna och det oåterkalliga. Vi kan inte laga det som vi redan förstört. Vi kan plantera nytt men det tar ett antal år. Visst skogen behöver ansas för att leva, men våran framfart i skogarna skapar djupa sår. Man kan ju inte limma ihop ett träd, även om man kan spola tillbaka på film. Jag gillade den men kanske var det mest färgerna. Det skrämmer mig mest.

Nu skulle vi gruppvis skapa olika lektionsidéer.

Vi satt och pratade och en klasskamrat berättade att till hennes skola går alla pengar till mattelådor. Våran idé gick ut på samma princip. För att skapa, och fundera på vad denna bild säger dig, gör din tolkning eller parafras. Allas idéer var ju väldigt bra, det var roligt att få en lapp och vara negativ och protestera mot allt.

Men en sak som jag vill protestera mot är att bildämnet får allt mindre status i skolorna. Lärare som går i gamla spår och bara gör, för att det är enkelt. Bild är inte enkelt det är ett arbete

Det jag funderade på är om bilden som ett ämne skall få plats i planeringen så måste alla få reda på konsekvenserna utan den. För vad gör man när man ser en bild, man tolkar den utifrån sina egna begränsningar. Jag kan inte se och förstå en bilds helhet om jag aldrig fått göra det innan. Men bilden är på väg bort från skolan, Jan Björklund &Co tycker inte att den är viktig , trots all forskning som visar tvärtom. Jag vill protestera. Ropa stop

Men något som slår mig är att allt är en fråga om att synas. Bilden försvinner men man hör inte mycket protester. Även de röster som hörs kvävs av informationsflödet. Det behövs en annan ton en ingångsvinkel. Allt handlar om reklam och dess olika vägar in i människors medvetande. Ordna en protestgrupp, skicka brev, gör insändare.

Anledningen till mina känslor är att det för några dagar sedan stod på första sidan i GP. Motion i tidiga åldrar gör barnen smartare, smart inlägg skulle jag säga. Vilket argument biter där när tidschemat över lektionerna skall läggas upp. Är det gymnastiken som kommer drabbas hårdast av neddragningarna? Knappast.

Tänk om man kunde öppna andras ögon vad lätt det skulle kunna vara att bara sitta och vänta på att någon öppnar mina. För självklart blundar jag för vissa saker, men detta gör mig så arg.

Att bilden håller på att försvinna måste bli känt för allmänheten.

Det är dags att bilda grupp.

Förra veckan var mest essä. Eller mitt försök till en, jag är tveksam.

Nu börjar det bli allt mer jul, och allt med den

God jul och ett Gott nytt år.

River and tides. Se den!

Jag valde denna bilden för jag gillade formen på isformationen.

Andy goldsworthy