Reflektion 42

Måndagens film, De Ofrivilliga.

Jag gillar den, jag sitter och märker att jag slutar andas och man känner igen sig.

Alla går över gränsen.

Jag gillar flödet av konversation efteråt, när alla pratar av sig.

Tisdagens ritövningar, kreativiteten pressades ut ur kroppen när man målar med fel hand och jag blev medveten om att det är lite svårt att hålla liv i linjen. Kul och igångsättande av händelser i kroppen man får upp ett tempo. När man skall med fel hand måla av ett stilleben på en minut ritat i en linje, det är ju bara att överge finbilden.

Det gäller att inte glömma av övningarna för om det är för en själv eller för elever, så är det ju så nyttigt att skapa detta flöde.

Vi fick i uppgift att göra en powerpoint i en halv pecha kucha om min samling.

Vilken av mina samlingar, jag samlar på humlor, ugglor, fåglar, jag funderade på om man kunde räkna glömda saker i kylen som samlingar, samlingar i bakteriell unik flora, gömda saker, glömda saker, saker som Lars gömt, hans bildelarna i bokhyllan är det också samlingar?

Nu blev det min samling av små saker i plast.

Det var lite svårt att bestämma sig och att våga lita på att min historia om mina saker är intressant, och även om det inte var det så må så vara. Det blev min historia på 3.20 minuter om mina små saker i plast. Något som jag märkt av alla dessa kreativa flöden är att känslan för att göra fel har minskat något. För vad man än gör så blir det ju något, något mer än vad det var innan. Förövrigt så hittade jag hittade mina pärlplattor som jag och mina kompisar satt och la för ca tio år sedan.

Tid går fort, och att i veckans övning förhålla sig till tiden i bildspelet, där jag valde att prata järnet var kul. Jag tycker det verkar spännande att se hur mycket information man kan få fram med ett bildspel på 3.2o minuter som vi hade till vårt förfogande, tänk då vad man kan få fram på dubbeltid. Ett spännande format dels att få ut informationen. Jag gillade att få se allas olika samlingar, ingen var den andre lik. Jätte häftigt.

Just retorik övningen i detta övade jag framför datorn för att få till det med att pratet skulle passa ihop med bildövergångarna, när jag pratade i klassen idag så blev jag medveten om vad jag gör. Jag hörde att min röst lät annorlunda och jag blev medveten om att jag vaggade från tå till häl, samlade mig och blev medveten om att mina händer letade efter saker att pilla med.

Jo jag var nervös men faktiskt mycket peppad också. Självklart så hade jag övat och självklart så är det ju det som gör skillnaden. Men när man ser hur klasskamraterna löste uppgiften, att se allas olika lösningar så blir jag så glad, för power point kan vara bra i sin begränsing.

Jag är glad att fått ta del av redovisningarna idag.

Det känns som en avslutning idag, nu skall man ut i verkligheten i några veckor, spännande.

En vacker låt

Form